Tempelriddarnas kors
Från artikel i "Genom Hjälmvisiret" av
Jan Rosenberg, StOffThO.
Anpassad för webben av Björn Liszka.


En ofta återkommande fråga, är varför
Tempelherrekorset ser ut som det gör.
Varför har det två tvärbalkar när den
gängse bilden i litteraturen ofta visar
likheter med t.ex. ett mantuanskt kors
eller johanniterkors (malteserkors).

Som Storkaplan Jan Stenberg i tidigare artikel
om Tempelherrekorset anger, introducerades
Tempelherrekorset av nuvarande Ordensregentens företrädare,
fadern Dom Antonio Pinto de Sousa Fontes (1942-1960).

I samband med en rutinskrivelse till Ordensregenten våren 1997 bad jag honom klarlägga när
och varför nuvarande kors introducerades. I Ordensregentens svar anges Tempelherrekorset
vara ett omvänt lorrainekors (lothringenkors). Lorrainekorset, som tillhör gruppen dubbelkors,
är ett kors med två tvärbalkar, där den övre kan vara något kortare. Detta kors är väl känt se-
dan andra världskriget, då Charles de Gaulle nyttjade det som symbol för det fria Frankrike.
I texten nämns vidare en minnesmedalj med Ordens nuvarande och tidigare använda kors.
Denna minnesmedalj från 1988, vilken under benämningen "Ordens Internationella Plakett"
(OIP) tilldelats ett antal Riddare inom vårt Storpriorat (jfr Ordensmatrikeln) torde, med gemen-
sam åtsida, finnas i flera versioner (frånsidan kan variera). Här visas en bild av den aktuella
versionen.















Som synes visar frånsidan, utöver det dominerande nuvarande Ordenskorset, sex olika kors,
vart och ett förbundet med en Stormästare. Jag vill här särskilt peka på det lorrainekors som
förbinds med Philippe d'Orleans, hertig av Orleans. Här finner vi alltså ett dubbelkors, i detta
fall med den övre tvärbalken något kortare. Detta kors valdes som synes som Ordenssymbol
av den person, som 1705 förde Tempelherreorden upp i offentligheten, efter fyrahundra år av
tystnad. I sammanhanget bör också noteras den intressanta omständigheten, att Gottfrid av
Bouillon, som under det första korståget intog Jerusalem 1099, var hertig av Lorraine!

Som Jan Stenberg påpekar, kan ett kors med detta utseende även betecknas som ett patri-
arkalkors. Patriarkalkorset användes som heraldiskt tecken redan från 451 av Patriarken av
Jerusalem, den högste kristne företrädaren på en av kristenhetens viktigaste platser.

Förutsatt att vår Ordensregent korrekt hänfört ett lothringenkors/patriarkalkors till hertigen av Orleans, kan vi alltså konstatera, att dubbelkorset som sådant ej är ett sentida påfund i Tempel-
herreordens historia, introducerat på 1940-talet av Fontes den äldre. Tvärtom har dubbelkorset
snart 300-åriga anor inom Orden och är bundet till Ordens mest prominente företrädare sedan
medeltiden. Dubbelkorset är också starkt förbundet med det kristna Jerusalem, dels via dess
patriarker, dels via anföraren av det första korståget.

Jag avslutar med en högst personlig fundering rörande frågan varför Tempelherrekorset, mot
ovan beskrivna bakgrunder, ser ut just som det gör. Antag att den självutnämnde Stormästaren
och Ordensregenten Fontes den äldre, som 1942 övertagit makten efter Vandenberg, önskar
en Ordenssymbol, som är originell, d.v.s. ej redan är ianspråktagen av andra organisationer.
Vidare kan det ha varit viktigt, mitt under brinnande världskrig, att symbolen ej ger icke önsk-
värda associationer till det tyska järnkorset, vilket Vandenbergs kors (längst ned till vänster i
bilden ovan) kunde ge. Ett val av ett dubbelkors, med den övre tvärbalken längre än den undre,
ger önskvärd originalitet. Dessutom behöver några negativa associationer knappast befaras.
Vi ser snarare en rad positiva anknytningar till det inverterade lothringenkorset/patriarkalkorset
med dess korta övre tvärbalk: till det gamla patriarkstyrda Jerusalem, till Gottfrid av Bouillon,
till hertigen av Orleans och - kanske - till de kämpande fria fransmännen. Överlagras dessa
historiska omständigheter med Jan Stenbergs beskrivning av korsets symboliska innebörd,
kan man med fog hävda, att Tempelherrekorset i sin nuvarande utformning står starkt!

Jan Rosenberg
StOffThO, Storsekreterare em



.